Start

Så föddes hon min Kamé, en ensam tikvalp bland 5 stiliga killar. Hon var så söt den lilla.

En familj som tidigare haft en fodervärdshund från mig i 11 år fick ta henne på s.k. halvfoder. I familjen fanns föräldrarna och en dotter, en golden och en kanin. Allt tycktes gå bra. Månaderna gick och Kamé hann bli 10 månader gammal. Nu var det dags för utställningsdebut. Kamé kom till mig för lite ringträning innan och så åkte vi på utställningen som gick bra. Men sen..... hunden hämtades inte hem! De skulle upp till fjällen eller så var det något annat. Visst fick hon stanna lite till tyckte jag men till sist måste vi ju samtala om varför det blev så här. Jag förstod ändå aldrig var skon klämde, egentligen. Först en tid efter att jag köpt tillbaka henne förstod jag:

Kamé hade varit ute ensam på gårdsplanen en dag, strax innan hon skulle till mig. På gården fanns också kaninen i sin bur. Antagligen hade bur dörren lämnats öppen för då husse kom hem låg Kamé och slickade på en blodig och död kanin!

Vad väntar man sig av ett rovdjur om än domesticerat? En liten hund av jakthundsras, 10 månader gammal?

Nu är Kamé min permanenta hund, en helt problemfri, lydig och tillgiven liten tik. Hon är väl lite bolltokig men det må vara hänt. Om jag tar bollen av henne och säger att nu räcker det så godtar hon det, kryper snart upp i knäet och somnar tryggt. Denna lilla jaktsituation, i brist på riktig jakt unnar jag Kamé, leken med en boll.

Igår kastade jag en petflaska mer än till hälften fylld med vatten och bad henne hämta den. Det tog sin tid men ordentligt påhejad kämpade hon friskt och fick till slut grepp om flaskan och kom till mig med den. Såå duktig hund!

Flaskan var ju stor så hon kunde inte greppa den annat än vid flaskhalsen och hon hade aldrig ställts inför ett sånt problem. Så glad och stolt jag var över denna duktiga hund.

Idag gjorde hon något annat: Ibland då jag sitter invid TV´n nickar jag till. Hon hör väl på andningen och tycker att så där ska det inte vara. Jag ska gå och lägga mig raklång eller sitta vaken och inte somna till. Dessa gånger kommer hunden väldigt snart och puttar på mig. Det är inget konstigt, det har blivit en vana för henne "väcka" mig om jag sitter upprätt och håller på att somna. Idag åkte vi två stycken med bil. Kamé satt i baksätet. Jag började andas tungt och kort antagligen, dåsig för att snart somna. Då kom hon, puttade på mig och slickade. Hon fick min uppmärksamhet och snart låg hon igen utsträckt på golvet och sov själv. Tänk vilken fin försäkring jag har i henne. Om det nu hade varit jag som körde och höll på att somna vid ratten! Hon hade räddat oss innan något farligt hände