Kaffe Latte. Ja så heter familjen senaste tillskott. Jag blev mormor till
en liten Perro den 10 mars.-05

11 mars. Jag har pratat med dottern och fortfarande inte fått se Latte på
riktigt. Lattegumman är minst av valparna.
Men hon har börjat göra stora skutt mot leksaker.
I går kväll upptäckte hon vattenskålen och drack tills hon
storknade.
Tomtebo- spa, en mycket spännande anläggning där kallsuparna är
många och spännande!
Mat äter hon inte alls, förstår inte att jag ska ta maten i munnen,
hon dricker bara välling.

Lyckades också hålla matte vaken i stort sett hela första natten. Natten
mot lördag så har matte fått sova ända till klockan fyra.

Nu har jag börjat undersöka leksakerna och bita i morötterna. Blir allt
tuffare. Tuff och tuff... Ylar när matte försvinner ur synhåll.
Hon ska helst ligga här hos mig hela tiden och gosa. Har även vågat ut på
uteplatsen. Den är inte så farlig längre utan rätt så intressant. Hade
också tänkt smita över snödrivan!

Söndagen. Nu så börjar jag springa till dörren när jag vill kissa och
bajsa mer medvetet. Jag sover i en liten inhägnad på natten för matte är
rädd att jag ska bita på sladdar när hon sover.
Lyckas ibland väcka matte så att jag får sova på hennes varma mage.
Glömde berätta att jag även
14:e mars. Sovit hela natten och... lyssna nu! Inte kissat och bajsat
någonstans! Väntar tills matte kliver upp och jag kan gör det på
uteplatsen. Man är ju stooor. Men det är kallt ute så jag vill in fort!

Matte fick också bada utan att jag kände att hjärtat skulle gå sönder. Jag
lade mig under vardagsrumsbordet och sov. Hon verkar klara det. (matte
alltså...) Och tur är väl det, hon hade nog kunnat börja lukta med tiden...

16 mars Matte måste till sjukgymnasten. Jag lägger mig ner och sover.
Gäspar stort när hon kommer inrusande. Herregud vi hade ju lekt i snön ute
och jag var trött.


Semester en vecka med hundar och mycket nya människor. Jag tycker nog om
påsken. Sofi hade jättekul. Sprang fram och ryckte Stella i svansen tills
hon morrade. Sprang därifrån för att i nästa minut kasta sig över Stellas
svans på nytt.

Sofi växte så att det syntes varje dag. Jag hade tagit med mig en
plastback som var jättestor. För att ha med i bilen på väg hem. Innan
veckan var över så hade Sofi i stort sett växt ur den.

Första inkallningen gick jättebra

Så här står det om rasen. Rasen skall vara trogen, lydig, glad,
arbetsvillig, vaksam och välbalanserad. Inlärningsförmågan skall vara
exceptionellt god. Rasen är mycket anpassningsbar. Det stämmer verkligen.
Hon lär sig på nolltid vad man vill. Dottern hade sagt sitt när hon skulle
på affären. Hon kom tillbaka efter en stund och hon satt på samma ställe i
hallen.

Kloklippning inga problem alls. Hon ligger bara tålmodigt stilla medan
matte bökar runt med tassarna.

Maj _05. Det har nu gått några månader och Gumman har nu blivit både
rumsren och lärt sig en massa kommandon. Hon har aldrig blivit tillsagd när
hon kissat eller bajsat på golvet. Endast fått beröm när hon gjort det ute.
En chansning kanske, matte kan avslöja att hon är TRÖTT på att torka golv
och misströstade många gånger och undrade om lillhjärtat någonsin skulle
bli rumsren.

En period så åt hon sitt eget bajs när matte sov. Men det gick över när
hon började bli medveten om att göra sina behov ute. Numera så ryggar hon
för sitt bajs och andras... MEN lite smarrigt verkar hon tycka att det ser
ut ibland. Men det ska vara "nyproducerat", det duger inte med någon
rumsvarm skit, den ska vara färsk!

Juni
Gumman har vid nära sex månaders ålder återgått till att vilja heta
Sofie(eg "så fin"). Hon är foglig; vill matte att hon ska ligga i en bur
så går det bra, likaså att vänta utanför en affär. Det är inga problem att
åka båt inte heller att åka häst och vagn. Höns är okej men igelkottar är
hon rädd för.
Hon är vild och galen om hon får men om matte inte verkar
vara på det humöret är inte hon det heller!

Hon har någon dubbel uppsättning tänder i överkäken men annars är de
flesta nya. Biter gör hon helst på de ben hon fått och leker gör hon med
allt... Hon kastar upp saker och springer efter dem eller lägger sig på
rygg och håller i dem med framtassarna.
Äter när man ställer fram mat, dricker allt som är någorlunda rinnande (gyttjediken är helt ok!)
och badar när tillfälle ges (Hon simmar inte utan balanserar på stenar och stockar tills hon ramlar i,
och då försöker hon igen, och igen... tills
hon kommer på hur hon ska göra)

Hon drar aldrig i kopplet utom när hon bär på något ytterst värdefullt,
som tex. en kotte. Och då vill hon helst vända och gå hem med skatten på en
gång.
Har fortfarande valprusningar på klassiskt manér, där hon kör ner
huvudet mot backen (för balansen?) Sedan springer hon så fort det går.
Beroende på vad som vuxit sedan igår stupar hon endera på nosen alternativt
att bakbenen inte riktigt hänger med.
Hon har blivit riktigt snabb och har bättre precision men emellanåt hör man att det klingar till
när någon elak lyktstolpe som flyttat sig och ställt sig i vägen.

I soffan har hon snabbt hittat en plats som både hon och matte trivs med,
där hon ligger utsträckt längs mattes rygg (och äter lite på mattes
hår, alternativt mattes hälar...) men mest verkar hon trivas på
vardagsrumsmattan.
Hon hämtar alltid alla sina leksaker och lägger dem i en ring runtomkring sig.
Tar ut en, och lägger sig med den i mitten och gnager på/leker med.

Hon har träffat en jättesnäll vuxen tik som heter Tuva, en vacker blandras
med de klokaste ögon... Precis en sådan hund man drömmer om att ens lilla
hund ska få träffa. Snäll, godmodig, försiktig. Allt man kan önska sig när
man har en liten valp som är försiktig av sig.

Juli
Hon har varit här nu i två veckor. Kul att se hur hon utvecklas. Är
otroligt lugn. Utom när matte säger busa. Då springer hon runt i
rekordfart. Hur denna hund blir som gammal det blir kul att se. Håller sig
hela tiden hos matte. Koppel helt onödigt på trygga ställen. Har också
lärt sig att gå i trappen


Sofi följer med till fjälls. Hon smälter in hur bra som helst. Hoppar över
bäckarna, följer med i båten. Ramlar nästan ur båten om man få upp en
fisk.
Äter korv om ingen håller koll medan man grillar på kvällarna. Hon
har en väldigt uttröttande metod för att hålla sig a jour med att alla är
med. När vi går blir det ganska utspritt mellan första och siste (matte)
man. Sofi rusar konstant mellan förste och siste man. På myrarna, i
skogarna, hela tiden.

Augusti -05
Sofie har utvecklats till en helt otroligt lugn och fin hund. Hon är
enligt mig allt man kan önska av en sällskapshund. Är alltid go och glad.
Har aldrig hört henne morra. Varnar när någon kommer det gör hon.

Hösten -05
Sofi håller på att bli könsmogen - eller vart tog min lilla valp vägen?
Mitt lilla kärleksknytte håller på att bli vuxen. Det bästa hon vet är att
sätta nosen i backen och dra matte fram över blöta, disiga
morgontrötta landskap!
Det är svårt att tro att denna lilla kaxmaja varit så försynt!
Hon skäller högt om hon tror att det är fara på färde och hormonerna som rumlar runt i
hennes kropp
får henne att tro att det hotar faror i varje soppåse, tall, katt eller höstlöv som stilla singlar mot
marken.

Vi har börjat en allmänlydnadskurs och hon var den ENDA som gjorde det
instruktören önskade när han lät oss släppa hunden efter den dummie han
nyss slängt iväg. Sofi sprang fram, grep den försiktigt, tittade sig
omkring innan hon kom med den till matte (som enligt instruktion stod
stilla som en staty, alldeles tyst).
När hon kom fram släppte hon den på min ena fot och satte sig på min andra!
Det ni...det är så de ska göra
(fick jag veta)... glädjen blev dock kortvarig när jag insåg att de
problem vi till äventyrs har eller kommer att få, är helt MATTErelaterade...

Matte har blivit lite kär också och det har inneburit identitetsproblem för
min lilla krabat. Hon ignorerar mig när han är med så till den milda grad
att hon går med honom in på toaletten även om jag lockar med mat eller
promenad. Men sedan, när han går, då måste hon liksom kompensera och
nästan sitter på mig. Hämtar allt lösöre jag äger och dränker mig med.

Den förestående könsmognaden märks också på ett LÖJLIGT stort vattenintag
med följden enormt stora kissmängder, som till viss del även plötsligt
inträffar inomhus.
Hon är alertare än någonsin, flämtigare än matte på en
skidtur och har också RYMT för första gången.
Nu måste jag kanske tillägga att hon fortfarande är den mest lättsamma hund man kan tänka sig
och att en rymning, för Sofis del, innebar att hon sprang med en hund hon nyss lekt med,
i ca 50 meter, trots att matte lockade på henne!

Hon är rumsren så länge man håller samma rutiner och tider. Hon går i
koppel utan att dra (om vi går mitt på en asfalterad väg och inte ser
några andra hundar, katter, ekorrar, igelkottar...*ler*) Hon kan sitt och
ligg och väntar (okopplad) om jag går ifrån henne en bit, även om jag
springer omkring som ett fyllo och snubblar lite (däremot kanske jag
sätter igång rykten om mig själv bland grannarna).

Vintern 05/06
Julen tillbringade Sofi med Sussi! Världens roligaste lekkamrat, det tog
Sussi två dagar att förvandla Sofis vackra dread- locks till en
oigenkännlig tovig massa som täckte precis HELA hunden. Och det var tack
vare det matte till slut märkte att hon löpte!
För vid nästan ett års ålder löpte Sofi till sist. Matte märkte ingenting utan blev
uppmärksammad på det när hon desperat klippte bort den gigantiska tova som utgjorde det lilla hjärteknyttet. Hon la svansen åt sidan så fort jag kom nära rumpan
och när väl tovpaketet var borta blev det ganska synbart att hon löpte.
Och inte är det kul att vara hund alltid. Mattes kärlek visade sig
vara villfarelse och hårda ord och höga röster, det blev svårt för en liten
vovve som lärt sig älska båda. Hon sprang emellan oss i någon slags försök
att vara vän med båda, medla, vad vet jag. Till slut blev pressen för stor
och hon gick ut i hallen och kissade på hallmattan. Ett mycket effektivt
sätt att visa hur mycket en liten vove påverkas av den hätska stämningen.
Hjärtat brast nästan för matte när hon såg hur jobbigt det blev för Sofi!
Sofi är nog mer nöjd med att hon och matte tränar tillsammans med Elliot,
en fantastisk finsk lapphund och hans matte! Vi tränar lite planslöst,
sådant vi kommer på och låter hundarna leka mycket.
Det har gett Sofi ett betydligt större självförtroende och numera kan hon rymma
och tycker inte alls att världen går sönder om matte är lite missnöjd med vad hon gör. Det är UNDERBART! Det känns som att hon borde ha fått betydligt mer
livsglädje, att döma av den ökade självständigheten.

Hon har också upptäckt att det finns MYCKET spöken, men någon vakthund är
hon inte... En kväll när vi var ute och gick såg jag en man i skogen, Sofi
såg ingenting. När vi kom närmare såg jag att han hukade sig, det var lite
skumt och med tanke på att allt man tänkte på när man såg någon på
kvällarna var "Hagamannen" reagerade jag, Sofi såg fortfarande ingenting.
Vi går förbi den hukande mannen, Sofi trippar glatt framför mig, hon är
utan koppel och... märker ingenting.
När vi har gått förbi brakar det till och mannen "hoppar" in på vägen
(försökte antagligen hoppa över plogkarmen), jag vänder mig om och får se en hund, det var
antagligen den han hukade sig över för att koppla den. NU märker Sofi att det är någon mer ute.
Hon vänder sig om. Hoppar till, sänker svansen och sedan ser jag
bara hennes lilla söta rumpa, guppande, medan hon rusar hem...

Hon har också en Soft coated wheaten terrier-kompis. Mira, eller Tina
Turner som hon påminde om innan husse satte saxen i pälsen. Lilla Mira är
bara sex månader och tidigare trodde jag att Sofi var så burdus när hon
lekte med henne för att hon inte förstod att hon var större, eftersom hon
inte var könsmogen än. Tyvärr är hon lika burdus efter det att hon löpt.
Inte för att det verkar störa valpen men man hör ju hur luften pressas ur
det lilla knyttet när Sofi sätter in sina ökända höft- tacklingar!

9 juli -06 var vi i Sjulsnäs på internationell hundutställning.
Det blev en etta för utseende.
Ett Ck. Tvåa iunghundar och trea i tikar.
Bedömning
Utmärkt huvud, hals, rygg.
Acceptabla vinklar.
Utmärkt bröstkorg.
Fin päls
Rätt fina rörelser.




2007
Januari -07
Ja, så fick man pröva på att ha en riktig skabbhund.
Skabb, bara misstanken fick dem att krypa runt och bita matte.
Däremot var lösningen enkel.
Bara droppa (gift) i nacken, och det slutade klia direkt.
I ett sådant sammanhang är det lite tufft att ha en social hund. Det bor så
många hundar här och hon har ju lekt med många. En del kom undan medan
andra fick sälla sig till de skabbigas skara.
Om du någonsin känner dig
tveksam när någon vill att deras hund ska få träffa din; Säg att din har
skabb. Jösses, vad det går undan. Folk flyr som om det vore ebola.

Februari - 07
En morgon vaknade Sofi och trodde hon hade fått valpar. Jag är numera
stolt mormor till en grön tygfågel, en gul groda och en gul latex-pipboll.
Den gula bollen är hennes favorit. Den tuktar hon minst.
Den gröna fågeln verkar vara den mest uppstudsiga. Hon lägger upp de så att de ska få dia eller går omkring och gråter med dem i munnen.
Försiktigt placerar hon dem emellanåt på mig. Då lägger hon sig så att hon ser oss, och suckar djupt,innan hon somnar.
Det är tufft att vara mamma. Och inte blir det lättare
när matte tar valparna, en efter en, (och lägger in dem i garderoberna).
Men med hjälp av roliga springkompisar kan även en stark mamma-känsla
skingras och hon har efter en orolig vecka börjat intressera sig för
vanliga saker igen. Som att sno soffan om matte kliver upp. Att hoppa hur
halsbandet (hon har ett "halvstryp" och när jag lockar på henne springer
hon in i halsbandet själv MEN nu har hon lärt sig hur hon ska göra om hon
vill komma ur det också... Hon gör det bara om det är någon hon brukar få
leka med men ändå... det värsta är nog att hon märker att jag tycker att
det är lite charmigt.) Framförallt leker hon igen! Med sig själv, i
timmar...

2012-2014

Julen 2011 fick Såfin akut Glaukom och måste operera bort ett öga

Sommaren 2012 så flyttade Såfin till mig (mormor)

Matte jobbade långa dagar och eftersom Såfin behövde sällskap så tog vi hand om henne .

Såfin var aldrig mer än en armslängd från mig under dygnet

Alltid beredd att följa med på allt från fjäll till bilturer

I början var jag livrädd för att något skulle hända med det öga som var kvar

Men med dropp i ögat dagligen och kortison så gick allt bra

När hon skulle få dropp i ögat så kom hon alltid glatt springande

Det blev rött en gång så jag ringde, men veterinären lugnade mig att det var ingen fara

Vi har kollat ögat en gång per år

Men så förra måndagen 10/11-2014 när jag vaknade så nosade hon mig i ansiktet

Jag tänkte väl inte så mycket på det men när hon inte kom ut ur sovrummet utan tittade konstigt på mig så började jag misstänka en stroke

Sedan såg jag att hon tappat syne för hon gick på saker

Vi tog en kissrunda och hämtade morgontidningen

Så ringde jag vet. när dom äntligen öppnade  och vi fick komma rätt så snabbt

Det visade sig att trycket var 50

Hon fick dropp som drar ut vätska och sedan åkte vi hem efter tre timmar

Sedan åkte vi tillbaka efter två timmar och kollade trycket som då gått ner till 17

Så glad jag blev

Vi åkte och köpte de mediciner som krävdes

Dottern som åkt från sitt jobb (30 mil) kom på kvällen

Vi åt gott och maken och dottern gick ut med hundarna

Men vid niotiden började Såfin få ont i ögat, hon blundade, kisade och försökte med tassen  befria sig från det onda ögat

Då förstod vi nog att det var sista kvällen men hoppet fanns

Jag hade smärtstillande i skåpet från en tidigare hund, som vi gav henne

När vi skulle lägga oss så skulle hon hoppa upp i min säng

Hon tog ett högt skutt ut i tomma inte och landade på golvet

Det gjorde så ont att se , då bestämde jag mig

Även dottern tänkte samma sak

Hon får sluta sina dagar

En så go och underbar hund ska inte behöva lida

Hon sov på natten vaknade en gång men då kramade jag henne och sade att hon skulle lägga sig

Hon fick lite vatten

Så vi bokade tid hos vet. för insomnings sprutan

Hon somnade in lugnt och stilla

Det sista som rörde sig var svansen

Jag saknar Såfin så otroligt mycket

Jag är så lycklig som fick uppleva henne som min hund i två år

Här är sista fotot på henne precis innan vi skulle åka hemifrån

Världens finaste Såfin har slutit sina ögon

Meny

Norsk Älghund grå  ♥Stella  ♥Sussie     

Pumi ♥Ramses           Blandras ♥Tilda

Hundproblem och valpproblem