Norsk Älghund Grå "Gråhund"

Stella "Stellapella"


Vi hämtade Stella när hon var åtta veckor gammal. Oktober 97
Den som var mest framåt av valparna. Hon kommer från Överkalix.
Hon var väldigt lugn inomhus men ute var hon riktigt busig.
Första veckan som vi hade henne, så gick jag upp i skogen.
På ett område med högt gräs så började Tilda springa efter fåglar.
Jag tappade bort båda. Orolig så snavade jag och föll.
Stella var borta. Jag gick till ett dike ängslig att hon skulle ha ramlat ner.
Jag sökte länge men hon var borta.
Jag gick längre och längre bort. Då lade Tilda sig ner och vägrade följa med.
Arg och ledsen så vände jag hemåt och då klev Tilda upp och följde mig.
Väl hemma så upptäckte jag Stella bland jordgubbsplantorna.
Oj så glad jag blev, hon hade sprungit hem när vi tappade bort varandra.
Mycket lättlärd och tidigt började Stella ta ansvar för Tilda.
När hon inte kom nog snabbt när jag lockade på henne brukade Stella ta henne i ett bakben och komma med henne.
Tilda fick springa på tre ben.
När Stella var liten, brukade hon själv sticka när hennes jobb var över.
Som älghund har det varit lite si och så men förra hösten så lossnade det.
En kul grej med Stella är att hon talar om klart och tydligt när vi går över ett älgspår.
Matte är inte så intresserad av dessa spår.
Men då hoppar hon upp och stöter till mig med framtassarna

Sätter sig ner med huvudet vänt åt det håll älgen befinner sig.
Men matte drar vidare.
Men som sängvärmare är hon outstanding. Trots detta så har i alla fall Stella 10 älgar på sin meritlista.
Vi tränade aldrig Stella att bli rumsren det blev hon i alla fall väldigt snabbt.


I slutet av juni -05 så började Stella dricka mycket vatten. Det visade sig var livmoderinflammation och cystor.
Hon har haft jättejobbigt under sommaren att röra sig.
10 aug -05 så opereras Stella
Oktober så har Stella blivit en aning rultig. Men börjar nu bli sitt normala jag. Leker hej vilt med valpen.

Ser ut att må jättebra.
Nu så börjar hon få upp konditionen ordentligt.

Tycker också att promenader är kul, vilket hon slutade gilla när hon mådde dåligt.


Jan 06 Stella mår jättebra och har blivit en cool lady.
Från att ha varit rädd för mycket saker så är det inte så mycket som berör henne längre.
Nyårssmällarna snarkade hon sig genom.
Hon leker som en valp med Sussie.
April -06 så upptäcker jag en knöl vid ljumsken. Som visar sig var en juvertumör.

Men hon är jättepigg så vi ska operera.
9 april hon vill inte gå så långt längre. Vi börjar tveka om vi ska operera henne. Kanske det blir ett onödigt lidande.
Hon skakade som ett asplöv vid undersökningen.


Maj -07 Vi gjorde ingen operation och nu är jag glad för nu har det dykt upp flera.
Dom växer inte snabbt och hon har inte ont.
Vi har nyss haft en veterinär som tittat på henne och så länge som dom är så där små och hon inte magrar så mår hon bra.
Hon är fortfarande rultig och har har fått en jättetjock päls efter kastreringen.
Men vi har bantat henne en aning. Så nu tycker vi att det får vara som det är.
Stella gör nu lite som hon vill .Med åldern så har hon börjat bestämma vilka vägar vi ska gå osv.
Ofta får hon gå utan koppel för hon går alltid intill mig.
Däremot så märker vi att hennes hörsel inte är som tidigare. Vi kan nu komma hem utan att hon märker det.
Hon hoppar till när man kommer bakifrån.
Hon sover mera och djupare.

April 08 jag får Metacam utskrivet för hon har ont i ryggen i höftpartiet.

Helt plötsligt så börjar hon springa och busa med valpen.
Maj -08 så orkar hon inte längre att följa på promenad så den 7 maj så fick hon somna in.

Minnen jag hade ingen dator eller hemsida när vi hade Stella liten, i mina tankar så trodde jag alltid att Stella skulle finnas.

Hon har alltid varit hunden i bakgrunden först med Tilda och sedan Sussie.

När hon blev ensam hund så var hon väldigt moloken i början men sedan så fick jag se vilken underbar hund hon var.

Väldigt följsam och lyhörd .

Men skällde alltid när vi mötte någon som hade en hund okopplad eller som inte hade ordning på sin hund,

jag har varit så arg många gånger över det men det har inte hjälpt.

Stella fick namnet efter en hund som jag hade som liten men som sprang bort enligt mina föräldrar och som jag ständigt väntade på.

Så hon fick namnet vid Hemlunda ett badställe.

Vår pojke hade precis börjat följa sin fru och det var hos hennes föräldrar vi köpte Stella.

Hon viftade på svansen när vi hälsade på första gången och hade vitt på bröstet, hon var så söt.

Hon har alltid gått att ha lös och har aldrig stuckit även om maken har lämna henne intill bilen när han varit på jobb.

Men när maken har tagit geväret då har hon sprungit iväg för att jaga.

Ibland har hon varit så trött att maken har fått bära henne,. Två höstar har hon slitit loss en klo.

På dessa eländiga järnbroar.

Stella har inte varit en frisk hund, cystor på äggstockarna som sedan blev livmoderinflammation.

Magen har ofta tjorvat efter att hon åt något ute, när hon blev riktigt dålig.

Stella har följt med till Gotland och bott på hundpensionat i Iggesund så sent som för några månader sedan..

Hon älskade att åka bil.

På slutet så hade hon två favoritgrannar som hon alltid ville gå förbi och hälsa på,

det var det samma om jag hade bråttom hon satte sig ner och väntade att dom skulle komma ut och hälsa.

Stella lärde oss också att bara stanna när en valp springer iväg på utflykt. De kommer alltid tillbaka

Sussie sprang iväg och Stella vägrade att flytta på sig. Visst Sussie kom tillbaka.

Sedan så ska man tydligen var jättesnäll med valpar och stegra det eftersom valpen tar sig friheter.

Det verkar lättast att gör det med mat.

Först gick Stella helt undan när valpen kom sedan så stegrades morrningen till att bli en stöt i sidan med tänderna.

Nästa steg var att går fram till benet och ställa sig med bredsidan mot valpen och flytta sig närmare tills valpen viker undan ,

tugga en stund och sedan bara gå där ifrån.

Efter ett tag så vek valpen undan när hon kom och då var egentligen uppfostran klar.

Då blev det mer att visa sig snabbast ute och kamplekar. men hon har fostrat valpar väldig snällt.

Valpdagbok


Meny

Våra hundar

Norsk Älghund grå  ♥Stella  ♥Sussie  ♥Tindra    Tindras kullsyskon

Spansk Vattenhund ♥Sofie

Pumi ♥Ramses           Blandras ♥Tilda

Hundproblem och valpproblem


Den 7 maj -08 strax för kl.11 fick Stella somna in. Kvällen före så hängde svansen och hon orkade inte längre.

Hon dog väldigt lugnt, lika lugn som hon var i livet, jag saknar henne otroligt mycket.

En pojke som gick förbi här sade att Stella var djurens Astrid Lindgren. Hon var så snäll med valpar och förstod dom. En väldigt djup tanke.

Sista kvällen när jag i mitt sinne bestämt att nu ska hon för somna in så hoppade hon upp i tv soffan där hon aldrig tidigare legat.

Tack Corina

 Vad är vårt liv,
den korta stunden,
mot livet som vår själ tillhör,
ur tiden löses den
obunden
och med sin vinge himlen rör.
Pär Lagerkvist

Tack Viktoria

Din kära Stella har gått till

Regnbågsbron.

Någonstans finns en bro mellan himmel och jord..... På den sidan himlen finns en alldeles särskild plats, dit leder Regnbågens bro.

När en hund, som varit särskilt betydelsefull dör - då kommer den över med Regnbågens bro. Där finns ängar och kullar för alla våra vänner, de kan springa och leka tillsammans. Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken - där är behagligt och skönt. Hundar, som varit sjuka och gamla, skadade eller lemlästade blir friska och starka igen, precis som vi minns dom i våra drömmar.

Alla hundarna är glada och nöjda, utom en vemodig längtan - de saknar alla någon särskild, som de var tvungna att lämna kvar. Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem - att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon blir intensiva; kroppen börjar vibrera av lycka och glädje. Hunden springer plötsligt ifrån de andra, flyger över det gröna gräset, benen bär honom allt snabbare. Han har sett dig - du och din älskade vän möts nu igen - i en lycklig återförening - men nu för att alltid vara samman.

Du får överlyckliga pussar i hela ansiktet, dina händer smeker på nytt din kära vän - du ser än en gång in i de tillgivna ögonen, som så länge var borta ur ditt liv... men aldrig från ditt hjärta. Tillsammans vandrar ni nu över Regnbågens bro... men nu för att aldrig skiljas

Tack Mailis