TILDA Blandras. Labrador och något mer.
Tilda kom in i vår familj när ungarna flyttade hemifrån. Tilda var tio månader och en riktig smitare.
Men jag gick ofta promenader i skogen och hade henne lös. Hon tyckte mycket om hundgodis och med tiden så blev Tilda riktigt lätt att kalla in.
Tilda gnäller ofta och vill veta vad som ska hända. Talar jag då om det så brukar hon lägga sig ner och vara nöjd.
Hon är lite som Alfons Åberg när jag lockar. "Jag ska bara "
Tilda är världens goaste.Även om hon inte alltid är så kelig.
Tilda är en mästare i tiggandets konst. Hon börjar med att hämta papper från en skräpkorg och lägger framför besökande. Duger inte det så hämtar hon sockar och skor.
Hon brukar få som hon vill.
Hon älskar också att följa med på fisketurer. Hon har ett stort ansvar ända tills fisken är inhalad.
Hon älskar båtar men hatar vatten.
Tilda närmar sig en ålder av tolv år och man börjar se att hon börjar känna av en del ålderstecken.
Det går inte att ta långa promenader på kvällen då blir hon stel och haltar.
Så vi har börjat ge henne ett foder som innehåller Glukosamin.
Det ska vara bra enligt veterinärer.
April -04 Har svullnat under ett öga. Känner också en knöl uppe på höften
Svullnaden är en trasig tand som ska dras.
Hon har nu fått antibiotika och svullnaden har gått bort.Hon mår mycket bättre nu.
Har börjat väcka mig på morgonen med att krypa upp och lägga huvudet på min kudde.
Det har hon inte gjort tidigare.
April 2005. Tilda börjar att se alltmer gammal och gråhårig ut.Men hon är fortfarande lika busig och leker med bollar.
Promenaderna blir kortare och kortare. Har fått sätta in starkare Glukosamin.
Men i påskas gjorde hon en riktig rusning för att hinna upp husse som satt på skotern. Då såg hon ung ut.
Juni - 05 27 Då lät vi Tilda somna in.
Dagarna före så fick Tilda göra allt som hon älskade. Jag gav henne smärtstillande så att vi skulle kunna gå lite längre promenader.
Vi var ute vid havet och hon gick ut på piren som hon alltid älskat att göra. Hon skulle vara först ditut.
Vi körde bil till platser som vi brukade gå till när hon var yngre. Hon fick gå lös och bestämma vägen.
Allt gott gav jag henne.
Jag saknar så mycket Tildas mjuka sammetspäls. Hennes kluckande småskällande ljud när hon sov.
Hennes tjuriga otåliga korkskruvställning när hon ville någoning.
Hennes sätt att norpa mössor av dom som hälsade på. Så jag skämdes många gånger.
Eller hennes sätt att tigga godis av besökande. Genom att komma med presenter från skräpkorgen.
Men jag älskar henne för mycket för att låta henne leva och ha ont.
