Herreman från 1700-talet

En 1700-tals herre visade sig.

En tidig vårvinter 1952 följde jag som 15 åring min mormor ut på landet.
Vi skulle gästa mormors dotter, min moster som bodde med sin man i ett till den gamla herrgården tillhörande gammalt hus. Själva herrgården var ganska förfallen.
Jordbruket min mosters man hade ansvaret för gick däremot bra och bostaden de bodde i var upprustad.
Mormor och jag skulle bo uppe i vindskammaren, mysigt med sluttande tak. Vi inspekterade och allt kändes bara trevligt. Så gick vi ner för att äta lite lunch, därefter ville mormor gå upp och vila sig en stund på sängen.
Jag följde henne upp. Väl där uppe rätade mormor upp sin kropp och tittade rakt fram. Mormor hade varit en stilig kvinna i sina dar och medveten om detta.
I kontakt med främlingar var hon alltid rakryggad och stilig. Munnen rörde sig på ett speciellt sätt, som hon ville släta till anletsdragen. Allt det där kände jag väl igen då jag som liten bott hos mormor under långa tider. Mormor var korsettsömmerska i hemmet.
Kunderna kom hem både för att ta mått och prova plagget innan det till sist var färdigt och kunde hämtas.
Den där munrörelsen, mormors lilla egenhet kände jag så väl till. Nu stod hon där i rummet och tog in en främling, jag såg det ju tydligt. Jag försökte bryta det där med att säga någonting till mormor för jag förstod ju inte vad som hände eftersom JAG inte såg någon främling. Ändå såg mormor ut så där.
Hon hyssjade ner mig. En stund senare sjönk hon ihop, "förtrollningen var bruten" och sa; Det var en så`n fin herre här!
Jag rusade ner till moster Pian för att berätta. Jag hade väntat mig att moster skulle säga något nästan nedlåtande men nej.
Hon bad mig gå upp efter mormor som sedan ingående fick berätta om vad hon sett.
En herreman med granna knappar, krås och knästrumpor med tofsar, det hade hon sett.
Till slut berättade moster att andra har sett samma man men tyvärr inte hon. Hon var klart intresserad av fenomenet.

Någon tid därefter såldes gården och husen revs. På denna plats, i Sköldvik finns idag ett oljeraffinaderi, Neste OY.
Vid utshacktningarna hittades en gammal brunn. I den brunnen låg resterna av en man en häst och en hund. Vid närmare forskning i bygden kom en undring fram som gått från mun till mun i dessa nästan 300 år. Herrgårdens ägare försvann då en natt, med häst och hund. Han återkom aldrig. En undring i bygden som nu kanske fick sitt svar.
Inga "spökerier" förekommer heller mig veterligen längre varken vid oljeraffinedariet eller vid omkringliggande byar.

Har du något du vill berätta och vill ha insatt maila mig.


In ledning