Dyssmogumman
 
Ruben Karlsson
 
"RUBEN I KRÅKVIK"
 
Dikter från hembygden (utgiven 1985)
 
 
 
Dymossgumman
 
Jag av de gamla har hört berättats
om ting som hände för länge sen,
om huru ådror vid sjukdom lättats
om hur människor gått igen.
Man ställde hästarna för varandra
och sände sjukdom på grannens hus,
man visste allting som hände andra,
allt tålde kanske ej dagens ljus.
 
Om Dymossgumman det går en sägen
att hon har kunnat mer än nån ann,
det var nog många som dit tog vägen
när det nånstans bakom knuten brann.
det på ett ställe en tacka lammat,
hon kommit ned med ett tvillingpar,
men när hon skulle dem börja ammat
då hände nåt efter ett par dar.
 
Utav en orm blev den tackan biten
i juvret sitt, det blev hårt som sten,
och lammens föda blev snart för liten
ej ens en mjölkdroppe fick de dän.
Då kom en granne till gårn och sade:
"Till Dymossgumman du borde gå,
hon säkert bot mot det onda hade
om blott en tolvskilling vill hon få".
 
Och han som tackan och lammen ägde
han följde rådet från grannen sin,
han stod och slanten i handen vägde
sen genom dörren han stegar in
och Dymossgumman hon satt vid bordet
när torparn slanten på bordet la
och genast gumman hon tog till ordet:
"Gå hem du, tackan din hon är bra".
 
Och torparn hemåt nu färden ställde,
han inte yttrat ett enda ord,
och under resan hans tankar gällde
till vilken nytta hans färd blev gjord.
Då han kom hem fick han se hur lammen
drack modersmjölken som aldrig förr
och själv så fick han där stå med skammen
att han nog tvivlat vid gummans dörr.
 
Ja Dymossgumman hon kunde göra
allt möjligt, blott för en liten slant,
vad jag berättat, vad ni fått höra
här ovan säkert är visst och sant.
Ty mången nykomling här förnamm än
att hennes rykte det finns än kvar,
ty ägde tackan och de små lammen
och allt berättat, det har min far.

Har du något du vill berätta och vill ha insatt maila mig.


In ledning