Kråkan

SOF.

Fotot taget genom fönstret den 26 okt. 2008

Men så här började det en gång för länge sedan

Vår pojke hade sin födelsedag den 22 juni 90 han fyllde då 15 år

Då kommer vår granne med en kråkunge i famnen och frågar om vi kan ta hand om den för den hade hittats övergiven uppe i skogen.

Vår pojke lovade ta han dom den och jag sade lite surt att den har inte lärt sig flyga än.

Sätt tillbaka den så ska du se att kråkmamman börjar mata den.

Sagt och gjort lydig som vår son är så gjorde han det,

Vår dotter hade dagen till ära köpt hårtoning till honom trots att han har glittersvart hår.

Så hon började men han var orolig och gick upp i skogen.

Han kom gråtande hem med hårtoning blandad med tårarna. Han hade hittat kråkan död.

Men då vaknade jag till och gick upp i skogen och där satt kråkan på samma stubbe som vi satt den.

Lyckan var fullständig och hårtoningen lyckad.

Men kråkan ville ha mat ständigt och vår pojke klev upp på nätterna och matade när den skrek.

Tiden gick och kråkan lärde sig flyga men höll sig till tomten.

Tolererade inte att matas av andra,

Men den var kelig och mötte oss alltid med flaxande vingar när vi varit borta.

Känslan när man gått en skogpromenad och närmade sig gården och den kom flygande och satte sig på axeln den går inte att beskriva. Den är så mäktig så jag ryser när jag skriver.

Den kraxade en gång för att tala om var den satt.

I slutet av juli så skulle vi på semester och den morgonen är en av de jobbigaste jag upplevt.

Jag hade pratat med en som kunde kråkor han sade att kråkor stannar på samma plats de är väldigt hemkära.

När vi kom hem så sökte vi kråkan men enligt grannen som gett den mat så försvann den efter tre dagar när vi hade åkt.

En dag sökte jag runt kyrka och tittade upp i träden oh kraxade och lockade. Tills jag upptäcker en folksamling som alla har vänt sig mot mig och tittar, Ridå. jag försökte ta mig osynlig därifrån.

Men kråkan hade dragit iväg med sin kompisar som lockat på den. det hade jag hört innan vi åkte

Det gick några år och vi skaffade hund, då stöter jag på en kvinna som matar en kråka som är så tam.

I samma skog som den var när den var liten här bakom huset

Hon flyttade och jag fortsatte ge den lite varje dag.

Den är nu 18 år och idag var den utanför köksfönstret. Det är första hösten jag ser att den gör så.

De försvinner alltid när det dags för ungar och under deras uppväxt. Men kommer tillbaka varje höst.

Om jag inte ser henne efter sommaruppehållet så kommer hon svepande strax ovanför mitt huvud.

När jag då pratar med henne så sitter hon och putsar sina fjädrar

På cykeltur

Nattetid hade vi henne i bur innan hon kunde flyga

E n trött tonåring matar en hungrig kråka

 

 


 

Senska Djuskyddsföreningen

Sånger

 

.Indianmyter

Meny