Finska krigsbarn Gunborg Raisa

Ett personligt referat från Riksförbundet Finska Krigsbarns 15-års Jubileum.

Vi träffades där nere i Höör 253 st. f.d. finska krigsbarn. En helt otrolig konferans blev det.

Vi var så många och alla kände vi som om vi längtat hela livet efter varandra. Olika bakgrund och olika karriärer i livet, men syskon! Det är så svårt att på något annat sätt berätta om hur det var. Vi kände varandra utan att ha setts någonsin, de flesta i alla fall hade aldrig setts. Finska, svenska, danska talades, tolkades för det mesta.

Föredrag, krigsbarnsberättelser, resor gjordes, bl.a. till en frivillig soldats grav. Han begravdes i Lövestad 22 år gammal efter att ha stupat vid Svir i Finland. Högtidligt, gripande var det - och så däremellan upplevde vi också allt det andra; befriande skratt och dragspelmusik tex.. Bussresan i det vackra Skåne. Bokskogen och den stilla sjön med göken som gol, underbara fält och kullar, havet och så Maria Lundqvist. Hon berättade om sin roll i filmen DEN BÄSTA AV MÖDRAR som den svenska mamman Signe och filminspelningen och bjöd mycket på sig själv. Filmen och hon själv vann hela vårt hjärta inte bara för den fina tolkningen i filmen utan för hennes insiktsfullhet och värme hon visade oss.

Oj, jag kan tala om dessa fem dagar säkert en vecka i sträck för alla mina sinnen håller fortfarande på att bearbeta allt jag varit med om.

Femton st. av deltagarna hade åkt ifrån det nordligaste finska Lappland, från Kittilä, Ivalo och Rovaniemi. På nervägen hade de krokat till resvägen så de kunde besöka sina krigsbarnsorter och hade därigenom återsett sin barndomsmiljö och flera hade också träffat delar av sina svenska familjer, de som fanns kvar. Resan hade de planerat ett år innan och påbörjade också tidigare resan till Höör än vi andra. Tänk vilken lång resa från Kittilä till Höör!

En av de mest gripande berättelserna kom därifrån och sedan en till vill jag nämna; mannen som berättade så kärleksfullt om sina två mödrar, den finska och den svenska. Också barnbarn till krigsbarn kom till tals, väldigt trevligt och så ett föredrag om vad förlusten av sitt första språk, sitt modersmål kan göra med människan. Intressant och med en fingervisning för framtiden.

Dessa dagar har gjort oss som var med otroligt gott. Trots allt klokt och bra som sagts, kronhjortsstek och annat kommer jag ändå aldrig glömma värmen vi kände för varandra, syskonkänslan. Denna bar kanske nästan lite upprättelse med sig över något förlorat diffust. En värme och en rikedom fick jag med mig ifrån Höör denna maj 2007.

Soldatpsalm

Jarl Hemmer, född i Vasa 1893

Dikten är skriven liggande på golvet under bombandemang i Vasa 1939.

Ej frågar du som frös och svalt

om lägret där du sist gör halt

av frusna torvor bäddas

blott landet, landet räddas.

Ej frågar du vår smärtans man

som sönderstyckat feberbrand

om själv du skärs och delas

blott landet, landet helas.

Ej frågar du, ej frågar jag

om våra städer dag för dag

av brand och bomber bräddas

blott landet, landet räddas.

O Gud, som detta kors oss gav

tag från oss allt vi hålla av

slit sönder sista bandet

men rädda, rädda landet.

Dikt av Jarl Hemmer

Sälg i sol.

Pollengula, silkeslena, solomspunna sälg

vad jag älskar, älskar dig i pingstens blåa helg!

Lys, du vårens väna fackla,

medan hundra humlor vackla

rusiga i dina hängen, surrande en hög revelj!

Vart jag vänder mina ögon, vagga hängens gull,

hela våren, hela världen står av sälgar full. --

Kom, jag vill ditt hår bekransa!

Mellan sälgar låt oss dansa

hela dagen, hela natten för det gyllne livets skull!

Jarl Hemmer var född i Österbotten och fick bl.a. som förtjänstfull diktare bo gratis i Diktarhemmet i Borgå, som en hedersbetygelse. Han föddes 1893 och dog 1944 i Borgå.