Änkeman söker kvinnlig vän

Mycket har jag varit med om - som den gång jag svarade på en kontaktannons och vad som sen hände:

Jo, en änkeman sökte kvinnlig vän. Jag svarade och efter kontakt per telefon bjöd jag honom hem på fika. Vi hade nämligen upptäckt att vi var från samma land och samma stad. Detta gav ju lite trygghet men annars är det väl tveksamt bjuda hem en helt främmande människa så där efter bara en telefonkontakt.

Nåväl, allt löpte fint och han bjöd mig i sin tur hem till sig följande helg. Försiktig som man bör vara talade jag om adressen dit jag skulle för en granne/väninna och så åkte jag iväg.

Väl framme i sommarstugeområdet där en del hus också gjorts om till permanenta små villor hittade jag enplanshuset. Själva huset var inte gammalt men i lite äldre stil, snyggt och välvårdat alltsammans, stod gediget fast i berget. Den kuperade tomten var omsorgsfullt och vackert planerad med många arbetstimmar bakom sig och med massor av blommor överallt. För att komma fram till huset gick man först över en liten bro som ledde över en liten ravin eller bäck. Bäckens botten var beklädd med rundslipade stenar. Till höger, också över en gångbro fanns ett grillnäste med tak, bänkar och med grillen i centrum och så fri utsikt över en fin gräsmatta som hade något obestämt i mitten. Detta visade sig sedan vara en fontän som knäpptes på inne under fönsterlisten vid bordet. En helt illuminerad trädgård var upplevelsen då vi satt vid kaffebordet där inne. Det hade nämligen börjat skymma. Så här långt allting väl men sen?

Han ville visa källaren också. En gillestuga med mycket att se på där nere men lite trångt och så saker som hängde på varje vägg.
Då började han berätta vad han gjort för att inbrottstjuvar inte skulle hitta hans dyrbarheter som vapen m.m. Ja, det hade han planerat redan då han började på bygget, ett rum som inte fanns i ritningarna på huset!
Han hade sprängt i berget mer än han hade behövt och gjort ett hemligt rum.
Konstigt förresten att han berättade allt det här OCH så plötsligt gled en vägg undan och ett stort rum uppenbarade sig. Ett rum man aldrig kunnat gissa sig till då man var i gillestugan, ett upplyst rum med en lagerhylla på skenor (som på stora arkiv), ett rum ingen visste om! Varför berättade han för mig och varför fick jag se detta?

Det kändes lite kusligt trots att jag aldrig läser kriminalromaner och mycket sällan tittar på TV om brott. Ändå kom tanken om lik i frysboxar eller kidnappade barn. Varför gör man ett så`nt rum?
Tanken gav obehag.

Vi sågs aldrig mera men trädgården var mycket vacker både utan och med sin fantastiska belysning.